Längtan efter paradoxernas årstid
Jag slogs av tanken idag medan jag satt där i skogen och plockade blåbär - ett sådant tillfälle där tankarna flödar fritt - att hösten är något av paradoxernas årstid. Kanske är det en förklaring till att jag fascineras av den. Den där blandningen av framtid/nystart/nya tag/nyheter och trygghet/vardag/rutiner/välbekant är något som tilltalar mig.
Trots min hyllning till hösten tycker jag om alla årstider. Bara det att det tydligt skiftar mellan årstider har något uppfriskande i sig. Det låter som en klyscha (och det är det också), men alla årstider är mysiga på sitt sätt, tycker jag. Vad tycker ni? Har ni någon favoritårstid? Längtar ni till hösten?
Nja, jag längtar förstås sällan efter hösten. Det är härligt med alla vackra färger och så, men jag blir deppig av att det blir mörkare... Men jag älskar att det växlar och varje årstid har sina magiska naturscener och sociala fördelar. Försommaren fram till och med midsommar är nog min favorit :-)
Svar:
Mmm, jag blir också deppig av mörkret, så samtidigt som jag längtar till början av hösten så bävar jag lite inför det långa, mörka vinterhalvåret...
Jag tycker nog allra bäst om våren och försommaren. Eller snarare vilken årstid som helst när det är strålande sol, men inte kvalmigt varmt!
Tycker också om det klyschiga i att varje årstid har sin charm!
Hösten gillar jag därför att det är så vackra färger, frisk luft, man får stanna inne med gott samvete om man vill, plocka äpplen, göra paj, tända ljus, läsa en bok... :) Dessutom får hödten mig att bli påmind om att advent närmar sig också...och det är min favorittid det med!! ;)
Svar:
Ja, hade inte advent och jul funnits hade jag nog inte gillat hösten och vintern lika mycket!
