Snurrigt värre
En av alla frågor jag funderar kring har jag funderat på, till och från, i kanske fem år. Det skulle vara så skönt att få reda på hur jag ska tänka i denna fråga. Vad tycker Gud? Vad händer om jag gör si; vad händer om jag gör så?
Tills dess känns det, ibland, som att jag står och stampar. Det är ju inte så kul direkt, men så känns det. Vad ska man göra liksom?
Jag tänker inte skriva om vad det handlar om här, för om Gud skulle tala genom någon till mig så vill jag våga tro på att det verkligen är från Gud och det är större chans att jag tror det om jag inte nämner vad det är.
Eftersom jag har funderat på detta länge, så är det kanske inte en akut fråga, men ändå känns det så. Nu börjar tidpunkten komma för att ta ett beslut.
Ni kan väl tänka på mig och, ännu hellre, knäppa händerna samtidigt och prata med Gud?
Tänker på dig, knäpper händerna och ber att Gud ska ge besked till dig! :-) Kram
Tack!! :D Kram
Ibland är det lättare att se/höra/begripa sig på vad man tänker genom att ge tankarna ord och bolla dem med någon annan som man känner förtroende för :)
Ja, det är väl kanske så, men det känns ändå inte som att jag kommer längre. Olika personer tycker olika i denna fråga, så det beror ju på vem man frågar vad man får för svar :)
Okej, då finns det nog bara en sak kvar isf..vad VILL du? :)
Jag upplever att när man längtar efter att gå Guds vägar så stämmer de ofta också överens med vad man själv skulle vilja göra .. :)
Mmm, jag hoppas det, men jag är rädd för att det jag längtar efter inte är Guds vilja. Dessutom finns det ju även mer personliga motiv, till exempel att jag tycker att det är kul. Hur mycket är längtan efter att ära Gud och hur mycket är personliga intressen? Jag säger inte att det är fel att göra sådant som är kul, men Gud behöver ju vilja det också.
Gud vill nog att du ska ha kul, Hanna. Kan inte tänka mig nåt annat ;)
Jaså, det tror du? ;) Jo, DET tvivlar jag inte på! :)
Jag funderar bara "lite" på vad Paulus menade när han skrev vissa saker, eller snarare vad Gud menade. Gäller det på vår tid, och, i så fall, på vilket sätt?
Hehe, jag är faktiskt helt övertygad... :)
Och vad gäller strumporna: Jag älskar dom! Dom får mig liksom att märka hur fort dagarna går! Har fått lite tvångstankar dock, det gör liksom lite ont i magen när jag inte hittar rätt strumpor. Hehe. Och jag slarvar bort strumpor JÄMT! Igår vad jag tvungen att ha en onsagsstrumpa och en torsdagsstrumpa. Vilka problem alltså ;)
Ja, jag tvingas också ha fel strumpor på fel dag (eller fel strumpor på rätt dag eller rätt strumpor på fel dag, borde det väl bli) - oftare än jag har rätt strumpor på rätt dag. Det som är störande är också att det är fel färger på dem; fredagen är liksom grön, men borde ha finare färg, kanske röd eller lila, men det är det istället på någon tråkig dag som måndag... Ja, de där veckodagstrumporna skapar bara problem! ;)
Du får väl prova att göra det ändå då....så får Gud sätta stopp för det om han verkligen misstycker ;) han kan väl sånt med? :) Kul =glädje =Jag tror på en Gud som vill att vi tjänar honom i glädje! =dvs att vi trivs med det vi gör ;)
Jo, jag har funderat på att göra så med.. Det är väl så jag har gjort under utbildningen..men det skulle vara bra att komma till något beslut som känns mest som Guds vilja. Tack för dina tankar! :)
Vi får vara hand utsträckta händer, hans fötter som går till folk och hans öron som lyssnar...det kan nog innebära både det ena och det andra rent praktiskt!? :))
