Att vända på skylten, eller snarare: Gör om - gör rätt!

"Samtidigt signalerar hon omedvetet till omgivningen att hon vill vara ifred. Det är som hon höll upp en skylt gentemot omgivningen. På hennes sida skylten står det: "Jag längtar, kom hit." På den andra sidan står det: "Dra åt skogen, gå härifrån." Problemet för en sådan försvinnare är att hon tror att budskapet ser likadant ut på båda sidor skylten."
(Ur boken "Skamfilad" av Göran Larsson)

En människa som är rädd för att flyga ogillar att låta solen värma en frusen kropp, att en ljummen kväll se solen sänka sig ner i havet och att komma i kontakt med andra, spännande kulturer.

En människa som är rädd för ormar ogillar att gå en stärkande skogspromenad en klar sommarmorgon, att vada genom en blomstrande sommaräng och att umgås med en ormfantast till vän.

En människa som är rädd för möss ogillar katter eftersom de tar hem möss, ost eftersom det kan dra till sig möss och...

Eller?

Jag har funderat på det där med att sända och tolka signaler, utifrån citatet längst upp i inlägget. Det sägs att särskilt vi kvinnor jämt ska hålla på och försöka tolka olika saker, som sms, mail osv. Jag vet inte om det är ett typiskt kvinnligt problem, men däremot tror jag att det är ganska typiskt mänskligt.

Hur fel blir det då inte när man både sänder fel signaler och tolkar signaler fel, trots att man kanske trodde att vanan hade gjort en till en fena på att tolka signaler. I exemplet ovan kan det resultera i att inte bara en själv, utan också personen man möter känner sig avvisad, trots att det inte varit någons egentliga avsikt. För om man tror att man sänder signaler om att man vill ha kontakt, men istället sänder ut de motsatta, så tolkar man ju den andra personens steg bakåt som att man själv blivit avvisad, när det i själva verkar är en själv som har avvisat den andra. Mycket tokigt, är vad det kan bli!

Jag vet att åtminstone jag gör så, sänder ut signaler som är de motsatta mot vad jag egentligen vill sända ut. Därför vill jag passa på att säga till er som läser bloggen och som någon gång träffat mig: kändes det som att jag avvisade dig, så var det förmodligen så att jag egentligen ville tvärt om. Jag borde vänt på skylten, eller egentligen skrivit likadant på båda sidor. Förlåt.


Kommentarer
Postat av: R i Gislaved

Det var ett mycket talande citat! Har blivit rekommenderad att läsa den boken så nu jag ska försöka få tag i den. Vi sänder nog ofta ut signaler som inte säger det vi egentligen menar... Är det av rädsla för att man ska bli utlämnad och sårad? Är det ens medvetet? Vet inte. Vi är ju bara människor med allt vad det innebär.

Önskar att jag kunde hjälpa till men jag tänker på dig och önskar dig allt gott!

Kram

2010-10-26 @ 21:51:09
Postat av: Hanna

Ja, citatet blev nog ltie av en ögonöppnare för mig, eftersom det så tydligt visar vad man ibland gör, att man gör tvärtemot vad man vill och tror att man gör.

Ja, läs boken! Håller väl visserligen inte med om allt i den, eller, snarare, tycker jag, som "hobbypsykolog", att han fokuserar lite väl mycket på miljömässiga faktorer, som barndom och annat. Jag tror att ångest- och skamproblematik ibland kan ha en väldigt stark genetisk faktor.

Tack.. :) Jag måste väl försöka hjälpa mig själv, antar jag, men det skulle kännas bra om folk åtminstone förstod att man egentligen inte tar avstånd, så bl. a. därför skrev jag detta blogginlägg. Tänk om man i sin rädsla för att bli avvisad avvisar andra liksom... :( Jag bara hatar att jag ibland ser människor jag känner, men liksom låtsas som att inte gör det...

Ha det bra! Kram

2010-10-26 @ 22:01:52
URL: http://bloggandehanna.blogg.se/
Postat av: Lina Mattebo

Hej Hanna! Skulle du kunna mejla mig på lina_mattebo@mail.com så att jag får din mejladress? Har en fråga jag skulle vilja ställa till dig (som jag inte vill ställa i ett kommentarfält...). Ha det fint! Kram/Lina

2010-10-30 @ 15:18:46
URL: http://www.ikon1931.se/blogg/lina

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0