Omöjligheten i att smälla igen lyckta dörrar
Ett tips: Man ska kanske inte öppna en dörr om man inte är beredd på att ha att göra med det som finns bakom. Kanske skulle jag låsa dörren igen, så att det slipper göra så ont...???
(Jag degraderar mig allt mer till att omoget skriva väldigt personliga, kryptiska inlägg, men jag ville bara få ur mig detta. Om du vill kan du se ovanstående inlägg som ett allmänt tips.)
Utan att veta något om situationen... Med full respekt för den uppgivenhet och ilska som du förmodligen känner; Kanske kan det vara så att den andre (också) är rädd, så därför blir det veligt och taggigt?
Bara en tanke! Kram <3
SVAR:
Ja, det är säkert ganska ofta ett problem. Jag öppnar och stänger nog dörren en del själv, vilket kan göra det svårt att tolka vad jag vill.
Men just i de situationer som jag tänker på nu är jag ganska övertygad om att det inte råder någon tvekan. Man ångrar helt enkelt att man öppnade dörren och vill markera det, utan att göra det tydligt, men det blir tydligt ändå. Självklart måste man få ångra sig, men man kanske inte skulle öppnat dörren så mycket innan man bestämde sig. Man kanske borde tänka lite innan. Man kan inte leka med någons känslor hur som helst...
Tack för dina tankar! Jag uppskattar dina kommentarer! Kram <3
Hej igen! Tack själv! Jag uppskattar din blogg och din ärlighet. Tycker att det är spännande att få utbyta tankar som går lite djupare under ytan.
Nej, leka med någons känslor ska man verkligen inte, det håller jag absolut med dig om. Hm... det är ju inte utan att jag funderar på om det är kärlek vi talar om. Men det behöver du inte svara på! ;-) Men om det skulle vara så och eller kanske egentligen oavsett, så har jag några få gånger i mitt liv ställt folk till svars för deras sätt att bjuda in och välkomna och sedan i nästa stund avvisa en. Det har känts jättekonstigt och pinsamt, men det har öppnat upp för nya synvinklar och jag har förstått att vi båda har vuxit som människor av det. Jag har upplevt att jag både känt en större respekt för mig själv och fått en större respekt från den andre. Lättare sagt än gjort dock...
Jag hejar på dig! Kram
SVAR:
Konstigt nog är jag väldigt öppen på internet, vilket känns både skönt och skrämmande, så det är lite ambivalent...men det är intressant att utbyta tankar.
Haha, nja, förstår att man kan tro det, men det handlar inte om kärlek i detta fallet, snarare vänskap, eller vad som kunde blivit vänskap. Vet inte hur mycket jag vågar skriva här. Man kan säga att det, bland annat, handlar om personer som är sådär överdrivet trevliga när man råkar träffa på dem, men som egentligen försöker undvika en. Det "bevisar" ju liksom att man egentligen inte duger.. Man duger bara till att andra kan göra dagens goda gärning liksom. Om man har svårt att ta kontakt med andra blir man så tacksam när någon ser en ändå - därför blir besvikelsen så stor när man märker att det kanske inte är så äkta egentligen. (Sedan fattar jag ju att man inte kan bli bästa vän med alla man pratar med - det är inte det jag menar.)
Vad modigt gjort av dig att ställa folk till svars! Tror inte att jag skulle våga det. Ibland vill man inte riktigt veta sanningen heller...
Tack för dina tankar! Kram :)
haha sjukt :P
