bloggandehanna

Jag funderar ibland på om jag skulle vilja kunna läsa andra människors tankar, eller inte. Ibland känner man ju helt klart att man skulle vilja det, men egentligen är det nog bäst att man inte kan det.

Även om vi människor inte kan läsa varandras tankar, så tycks vi ibland tro det. Oundvikligen tolkar vi vad andra människor gör och säger för att försöka komma fram till vad de har för avsikter, vad de tänker. Detta tror jag är en mycket bra egenskap. De personer i vårt samhälle som har svårare att förstå människors avsikter mötes ofta svårigheter. Det är alltså någonting bra att vi har en viss känsla för vad andra människor tänker.

Det kan däremot bli fel om vi helt och fullt litar på våra instinkter. Vi människor är så komplexa att vi aldrig fullt ut kan förstå en annan människa. Ändå är det så att vi, till viss del, måste bestämma oss för vad vi tror att andra tänkar för att därefter handlar efter det. Alltså får våra tankar stora konsekvenser i det verkliga livet.

Att våra tankar om andra människors avsikter får stora konsekvenser gör att det är viktigt vad vi tänker om andra människors tankar. Personligen vet jag att jag nog ofta tänker för negativt om andras tankar i förhållande till mig själv. Så är det nog med många av oss. Skärpning!

Något som stör mig och som får mina teorier om vikten av ökat positivt tänkande något i gungning är erfarenheter. I vissa bemärkelser är jag väldigt försiktig med att tänka positivt. Mycket ska tyda på att jag borde tänka positivt för att jag ska göra det. Där verkar dock vår käre Murphys lag dyka upp. Vad gör man då? Ska man sluta att tänka positivt för att slippa bli besviken eller tänka positivt oftare så att de goda oddsen ökar? Svaret kan tyckas självklar, men är det det? Det kanske det är.