Ord som jag gillar 3.0

Jag gissar att ni otåligt funderat kring vad det är mer för ord som jag gillar. För att inte låta er träna på ert tålamod tillräckligt länge väljer jag att fortsätta min lilla "mini-serie" om ord som jag gillar. Jag inser givetvis att det skulle bli mycket mer än just en mini-serie om jag verkligen skulle skriva om alla ord jag gillar. Därför kommer jag att välja ut en handfull. Visst är jag smidig?

För att inte dra ut på det allför länge ska jag avslöja vilket som är ordet för detta inlägg. Håll i er...

SPEGELNEURONER!

Nej, nu for jag med osanning. Inlägget kommer visserligen att delvis handla om just spegelneuroner, men ordet för dagen är: samhörighet.

Vad har då detta med spegelneuroner att göra? Om du inte vet det så vet du det förhoppningsvis efter att du läst igenom detta inlägg (om du orkar). Eftersom min blogg är så seriös väljer jag att citera Wikipedia:

"En spegelneuron är en neuron (en nervcell) som avger nervimpulser både när individen utför en viss handling, och även när individen ser samma handling utföras av en annan individ (egen kursivering)."

Det handlar alltså om att vi får nervimpulser inte bara när vi själva utför en handling utan också om någon annan gör något. Detta motsvaras väl av vad vi, ofta i mer vardagligt tal, kallar empati.

Vi tar hjälp av Wikipedia, igen, på vad detta kan innebära:

  • "Det smittande skrattet hos en vän.
  • En obekant person på tåget som gäspar får oss att göra detsamma.
  • Obehaget vi upplever hos oss själva när vi ser någon knäcka lilltån mot ett hårt föremål och vika sig av smärta.
  • När en person gör en rörelse, som till exempel. stryker handen mot sitt ansikte, under en längre tid och en person speglar denna."

Detta är ju bara så intressant! Flera är de gånger då jag stört mig på att jag råkar dricka ur mitt glas nästan samtidigt som personen mitt emot mig när jag äter lunch! Men, nu var det inte riktigt dit jag ville komma med mitt inlägg.

Ordet var ju inte heller spegelneuroner utan samhörighet. Kanske har detta inte helt och håller med just spegelneuroner att göra, men delvis, kan jag tänka mig. Det jag tänker på är de tillfällen när man bara kan titta på någon i ögonen och ändå förstå vad den tänker. Den där djupa känslan av samvaro och samhörighet som kan uppstå i mötet mellan två eller flera människor. De där tillfällena när man kan känna någons glädje eller sorg utan att så många ord utbyts. (Förlåt att jag bryter det djupa och allvarliga i denna text, men märker ni att jag övar på att skriva meningar som inte innehåller någon fullständig huvudsats? Är det verkligen bra att öva på det?) Say no more. Jag tror att ni vet vad jag menar.

En annan härlig "sak" i sammanhanget: humor. Det finns givetvis olika slags humor och många av de olika sorternas humor är väldigt kul (inte särskilt otippat kanske). Kanske är ändå den härligaste humorn den interna humorn och den humorn när man vänskapligt driver med varandra.

Det jag menar är de tillfällen då man liksom har en överenskommelse med någon annan om att något är roligt. När så det roliga händer behöver man bara snabbt möta varandras blickar och sedan utbrista i eller försöka kväva skrattet (beroende på vilket sammanhang). (Kanske hade ni tyckt att det var intressant att veta vad jag om mitt kompisgäng hade för smeknamn på vissa utvalda personer på högstadiet, när vi gick i sjuan, men jag tror att jag struntar i att berätta det. Jag vill ju inte att ni ska sluta se mig som den seriösa person jag är, haha.)

Jag tänker också på det där när man driver lite med sina vänner. Sällan kan man bli så glad som när någon säger något "halvelakt" till en, med glimten i ögat! Det är som om personen säger: "Jag ser vem du är, både dina dåliga och dina bra sidor, men jag gillar dig!"

Ett litet exempel i sammanhanget: Mina klasskompisar kläckte häromdagen ur sig en sådan kommentar. Vår lärare sa först: "Nu börjar vi trots att alla inte har kommit." (Några i klassen hade ännu inte kommit, men jag var där.) Då sa några i klassen: "Hanna har ju kommit, så då borde väl alla vara här!" (Jag brukar komma sent.) Visst kändes det lite jobbigt att återigen bli påmind om min tidsoptimism, men mest blev jag glad(?). Visst är det egentligen lite konstigt?!

När jag gick i gymnasiet skrev vi ofta bokloggar till böckerna vi läst. Detta innebar att vi citerade passager i böckerna som vi fastnat för särskilt och kommenterade med egna tankar. Jag kommer ihåg att jag i en boklogg i kommentarerna till ett citat (jag kommer inte ihåg vilket) kom fram till att humor, åtminstone bland människor som känner varandra, ofta inte handlar så mycket om att komma på roliga skämt, bara så där - att berätta roliga historier som man har på lager. Jag har fortfarande samma åsikt. Det handlar främst om att lära känna varandra och i den där relationen, med de personligheter som man har, så växer det fram en ömsesidig humor, som kanske inte platsar in i humorns hall of fame, men som speglar personligheter och relationer. Det handlar om samvaro, om samhörighet, och det är så fint!

Åh, vad fint det är! Jag sitter här och blir lite nostalgisk och rörd. Samhörighet, det måste vara ett av de finaste orden som finns! Och, om nu ordet är så fint, hur fin är då inte samhörigheten i sig! Mer samhörighet åt folket! (Det skulle nog lösa många problem!)

Det skulle vara intressant att läsa era tankar om detta ord!


Kommentarer
Postat av: R i Gislaved

Vilket bra ord! Samhörighet... är för mig en oerhört stark mänsklig eftersträvanskänsla. Fast när jag tänker vidare behöver det ju inte innebära bara mellan två människor. Men när det uppstår skapar det som ger mer än delarna ihop. Det är något som är långt mer utöver det man satsat, tänker jag. Jag tänker som du att det kan vara mellan två eller flera personer. Oavsett vilket så kan nog motsatsen ensamhet (vilket är ett utav mina absoluta favoritord) vara att föredra om samhörigheten inte alls infinner sig. Intressant inlägg som vanligt av dig! :-) jag skulle kunna skriva ganska mkt mer om detta märker jag... Men hm... det är ju inte min blogg så jag slutar väl här! ;-)

2010-12-09 @ 18:38:24
Postat av: Hanna

SVAR:

Du får skriva exakt hur mycket du vill! :) Alltid kul att få kommentarer från dig! Aldrig funderat på att skaffa egen blogg? Du har redan en läsare garanterad! ;)

Intressant tanke, att det uppstår något mer än det som kommer från de enskilda. Tror du har rätt. Det tillkommer en extra dimension när människor får den här samhörigheten.

Ja, det stämmer faktiskt som du säger att med vissa så infinner sig inte riktigt den där känslan av samhörighet. Det blir inte mycket till kemi helt enkelt. Kan få dåligt samvete av det där.. Man längtar efter gemenskap, men med en del människor känner man inte samma känsla av gemenskap med och man uppskattar det inte så mycket då, vilket känns så fel... Det kanske går att öva på, att uppskatta allt fler olika slags människor, även de som man är olik eller inte "går ihop med" på annat sätt, samtidigt som man kanske får acceptera att man inte trivs lika bra med alla.

Har tänkt på det, att det är nog med de människor, där samhörigheten infinner sig, som rädslan hos oss människor (i alla fall hos mig) för att bli avvisad blir som störst och man vänder bort blicken och sluter sig, just från den känslan man längtar efter. Får man inte känslan av samhörighet känner man inte heller att något står på spel. Det finns något riskabelt att våga öppna sig för samhörigheten med en annan människa som gör att man inte alltid vågar öppna sig, när det egentligen skulle vara tvärt om.

Ensamhet, är det ett av dina favoritord? Vill du utveckla det? :) (Du behöver inte det, för det är ju inte din blogg, men det skulle vara intressant. Det finns ju positiv ensamhet, så jag förstår nog hur du menar.)

2010-12-09 @ 22:45:21
Postat av: Lofsan

Hej! Vad glad jag är över att du delade med dig av din blogg! Du verkar vara en klok tjej med stor självinsikt! Tack!!!

2010-12-14 @ 13:42:25
URL: http://Lofsan.wordpress.com
Postat av: Hanna

Tack!! :)

2010-12-14 @ 13:49:58
URL: http://bloggandehanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0