Kvasismeden smider vidare
Jag fortsätter med mitt "järnsmideri". Själva innehållet i detta inlägg tror jag är en stor orsak till att jag fortsätter att vara kvasismed just nu. Det är nämligen så att jag funderar lite kring något, som jag funderat kring förut, men som jag nog borde fortsätta att fundera på om det ska bli någon god konsekvens av funderandet. Funderandet kretsar kring frågan: Varför tror vi människor så ofta att om vi väntar tillräckligt länge med att göra en viss sak som vi, mer eller mindre, måste göra, så slipper vi till slut att göra det? Logiken i den tron finns ju liksom inte, men lik förbannat försöker vårt undermedvetna övertyga oss om att så är fallet.
Vissa är mer benägna till detta feltänk än andra och jag sällar mig till den förstnämnda skaran. Helt klart är det så! Det är helt enkelt mer lockande med den kortsiktiga belöningen (att slippa göra någonting jobbigt just då och istället göra någonting som känns roligare) än den långsiktiga belöningen i att ha gjort det som krävdes och sedan kunna ägna sig åt valfri rolig aktivitet. Om jag hade trott på evolutionen (vilket jag inte gör, om vi nu syftar på makro-evolution - mikro-evolutionen bevisas ju däremot genom exempelvis hundavel) så skulle jag ställa mig frågan hur detta kortsiktiga lyckosökandet gagnar oss människor, eller rättare sagt, vad det är som, i så fall, skulle ha gjort att fler av de som lättare ägnar sig åt detta feltänk lyckades skaffa många barn. En intressant tanke, men eftersom jag inte tror på makro-evolutionen så frågar jag mig istället varför Gud skapat oss så. Kanske är också det en felaktig fråga. Kanske är det istället det så kallade köttet som ställer till det för oss, liksom på så många andra sätt. Kanske skulle jag ställa den frågan till mina lärare imorgon, eller i övermorgon, eller nästa vecka, eller...
Nu kommer jag inte på så mycket mer att skriva, tyvärr, vilket gör att jag måste komma på något annat att uppehålla mig med så att jag slipper göra det som jag borde, nämligen plugga, som jag ju egentligen tycker är intressant, men den kortsiktiga belöningen av att ta det lugnt lockar egentligen mer just nu. Kanske borde jag börja med en ny strategi? Strategin att jag pluggar tills jag kommit på något annat att göra. Risken är förstås den att jag inte kommer hinna ens öppna skolboken innan jag kommit på att till och med städning kan vara roligt, men att försöka är ett steg i rätt riktning, eller hur?
På tal om någonting annat. Det är oartigt att inte hälsa, eller hur? "Hej!" säger jag. Vad säger du då? (Tips: Det finns ett kommentarsfält.) När du har sagt "Hej!" så kan du ju låta fingrarna fortsätta att röra på sig genom att ge mig lite tips till att leda bort feltänket och tänka i bättre banor.
Vissa är mer benägna till detta feltänk än andra och jag sällar mig till den förstnämnda skaran. Helt klart är det så! Det är helt enkelt mer lockande med den kortsiktiga belöningen (att slippa göra någonting jobbigt just då och istället göra någonting som känns roligare) än den långsiktiga belöningen i att ha gjort det som krävdes och sedan kunna ägna sig åt valfri rolig aktivitet. Om jag hade trott på evolutionen (vilket jag inte gör, om vi nu syftar på makro-evolution - mikro-evolutionen bevisas ju däremot genom exempelvis hundavel) så skulle jag ställa mig frågan hur detta kortsiktiga lyckosökandet gagnar oss människor, eller rättare sagt, vad det är som, i så fall, skulle ha gjort att fler av de som lättare ägnar sig åt detta feltänk lyckades skaffa många barn. En intressant tanke, men eftersom jag inte tror på makro-evolutionen så frågar jag mig istället varför Gud skapat oss så. Kanske är också det en felaktig fråga. Kanske är det istället det så kallade köttet som ställer till det för oss, liksom på så många andra sätt. Kanske skulle jag ställa den frågan till mina lärare imorgon, eller i övermorgon, eller nästa vecka, eller...
Nu kommer jag inte på så mycket mer att skriva, tyvärr, vilket gör att jag måste komma på något annat att uppehålla mig med så att jag slipper göra det som jag borde, nämligen plugga, som jag ju egentligen tycker är intressant, men den kortsiktiga belöningen av att ta det lugnt lockar egentligen mer just nu. Kanske borde jag börja med en ny strategi? Strategin att jag pluggar tills jag kommit på något annat att göra. Risken är förstås den att jag inte kommer hinna ens öppna skolboken innan jag kommit på att till och med städning kan vara roligt, men att försöka är ett steg i rätt riktning, eller hur?
På tal om någonting annat. Det är oartigt att inte hälsa, eller hur? "Hej!" säger jag. Vad säger du då? (Tips: Det finns ett kommentarsfält.) När du har sagt "Hej!" så kan du ju låta fingrarna fortsätta att röra på sig genom att ge mig lite tips till att leda bort feltänket och tänka i bättre banor.
Kommentarer
Trackback
