Man blir bara mer hungrig

"Varsågod, ta ett smakprov", säger du, och räcker mig en munsbit av din matsäck.
Mmm, vad gott, tänker jag.
Du ler.
Hör du att jag säger tack? undrar jag för mig själv.
Jag är hungrig, viskar jag.
Eller så tänker jag det bara.
"Nu ska jag hem och äta", säger du och tittar lite otåligt och förväntansfullt mot utgången.
"Okej", säger jag och riktar ögonen mer mot golvet än mot dig.
"Det låter gott!" säger jag när du berättat vad ni ska äta.
"Japp. Ha det bra nu!"
"Tack. Detsamma."

Nästa gång vi ses kastar du som hastigast till mig en munsbit där du står på andra sidan rummet.
Kanske vet du inte att jag bara blir mer hungrig av aptitretare.
Men det är väl smidigast så, tycker du kanske.
Kanske skulle jag "äta dig ur huset".
Men det skulle jag inte.
Men jag kanske skulle slippa vara hungrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0