Att vinna ett krig eller fly eller? Del 2
Jag fick alltså en fråga:
Vad tror du? Handlar social fobi om en rädsla för att kanske "göra bort sig" och därmed bli "förkastad"?? Om att sätta sitt värde utifrån vad man gör/lyckas med alternativt inte gör/misslyckas med....istället för att vara värdefull och älskad för att man ÄR....bara ÄR....?
Tack för frågan! :) Intressant och bra fråga.
Ett kort svar på den frågan skulle kunna vara ja. Det skulle också kunna vara nej. Mitt svar är: ja och nej.
Låt mig utveckla det lite. Kanske kommer jag här att sticka ut näsan lite med mitt svar, men det känns viktigt för mig att ge ett svar på den frågan, som faktiskt engagerar mig.
Om jag gör om frågan litegrann, till två olika frågor, skulle det kunna se ut så här:
Bottnar social fobi i en rädsla för att misslyckas, istället för att känna sig älskar för den man ÄR?
Svar: Ja.
Är de som har social fobi räddare än andra för att göra misslyckas? Har de svårare att förstå att de är älskade för den de ÄR?
Svar: Nej, så behöver det inte alls vara.
Jag gör nu två påståenden:
1. Ett av de mest grundläggande mänskliga behoven är att känna sig älskad och att vara älskad. De allra flesta människor (om inte alla) känner ett tydligt behov efter detta och söker bevis för det i andra människors bekräftelse.
2. Att känna en viss form av försiktighet/rädsla för saker och ting är nog bra. Exempelvis gör rädsla att vi går försiktigt på en isig gata och att vi (förhoppningsvis) tar på oss bilbältet när vi åker bil. En annan viktig slags rädsla är människans behov av att känna skam i vissa lägen. Detta gör att vi (förhoppningsvis) duschar regelbundet och undviker att gå runt nakna. Detta eftersom vi instinktivt har en önskan om att bete oss respektabelt och få en plats i den soiala gemenskapen.
Både önskan om att bli älskad och en viss form av försiktighet/rädsla är sunda delar av en människas natur.
Eftersom vi människor vill bli älskade och har förmågan att känna skam blir vi lätt rädda för att andra människor ska förkasta oss. Detta kan ta sig olika uttryck; vissa människor blir "klassens clown" eller försöker på andra sätt att dra uppmärksamhet till sig. Andra försöker lyckas karriärmässigt eller försöker vara alla till lags. Vissa försöker hålla uppe en viss fasad, som egentligen inte speglar vem de är. Vissa blir blyga och får kanske till och med social fobi. Det finns många sätt på vilka vi människor kan överdriva i vår strävan efter att bli älskade och där vår rädsla för att skämma ut oss, att inte bli godkända av andra människor får oss att svika oss själva.
Jag tror inte att vi som har social fobi har en större längtan efter att bli älskade. Inte heller tror jag att vi, generellt sätt, är räddare för att inte bli accepterade av andra människor.
Däremot finns det de som har så mycket negativa erfarenheter av att bli förkastad av eller att inte bli sedd tillräckligt av sin omgivning att de tänker (kanske omedvetet) att det är större risk att de blir förkastade, än vad gemene man tror. Detta ökar ju risken för social fobi, men förmodligen också för överdriven karriärsjakt, självhävdelse, att-vara-andra-till-lags-tänkande osv. (För min del tror jag inte att det skulle vara en särskilt stor orsak till min sociala fobi.)
Det finns en annan viktig komponent. Våra hjärnor är olika. Vissa har lättare för att oroa sig, att känna stress och att känna ångest än andra. Detta gör att de naturliga rädslorna som vi människor lättare överdrivs. Det, tror jag, är en viktig orsak till många människors sociala fobi. Det är ingen slump att många med social fobi också lider av andra ångestsyndrom såsom panikångest, generellt ångestsyndrom, OCD (tvångssyndrom) osv. (Det tror jag är en viktig orsak till min sociala fobi.)
Trots att jag egentligen inte tror att de som har social fobi har svårare att förstå att de egentligen är älskade som de är, så tror jag ändå att det är en viktigt pusselbit i att lindra/bota social fobi. (Det finns såklart andra metoder som kan behöva komplettera det, såsom medicinering, psykoterapi och KBT.)
Vi behöver alla förstå att vi är älskade och värdefulla för de vi är, inte det vi gör. Först och främst behöver vi förstå att vi är älskade för de vi är av Gud. Det är, tror jag, där den grundläggande längtan efter att bli älskad har sin grund, i vårt behov av vår Skapare.
Och, även om det viktigaste är att känna att man är älskad av Gud så mår vi också bra av att känna oss älskade av andra människor. (Möjligtvis är någon kallad att vara eremit, inte vet jag, men vi andra mår bra av att ha varandra.)
Vi behöver förstå att vi är älskade av Gud och vi behöver visa varandra att vi är älskade. Detta är någonting som alla människor behöver, social fobi eller inte.
Någon mer fråga?
Kommentera gärna och säg vad du tycker. Kanske håller du inte med. Det skulle vara intressant att läsa olika tankar om detta, både specifikt om social fobi och om längtan efter att bli älskad.
hm...för att bli sedd måste man låta sig bli sedd? Sackaios kom ner ur trädet, idag vill jag gästa ditt hus"....typ...?
I detta att vara älskad av andra människor finns också ständigt en rädsla för att man en dag inte ska vara älskad längre? Att kärleken kan ta slut, man kan bli lämnad, övergiven osv? MEN utan att ta den risken vågar vi inte ens låta någon se oss, lära känna oss och älska oss....och så jagar vi i själva verket bort oss själva från det vi mest av allt längtar efter, vi springer ifrån det vi vill till??
