Att samla pensionärspoäng
Förr i tiden räknades man nästan som vuxen redan i 14-års-åldern när många började arbeta efter Folkskolan. Konfirmationen sågs som ett steg in i vuxenvärlden. Sedan hände något, som började redan på 50- och 60-talen, men blev ännu mer tydligt på 70-talet och framåt - det bildades en ungdomskultur. Nuförtiden räknas man knappt som vuxen innan man fyller 30; i 20-års-åldern är man nämligen "ungvuxen". Jag tror dock att jag sakta, men säkert alltmer närmar mig "vuxen-åldern". Vad är anledningen till det? kanske ni undrar. Svar: Jag funderar på att köpa en cykelhjälm. Ja, ni hörde rätt! (Kanske är det istället pensionärspoäng som jag samlar?)
Visserligen har jag gamla hjälmar som jag använde när jag var barn, men jag tror att det är dags att skaffa en ny hjälm om jag ska börja använda hjälm igen. Men jag undrar en sak: var är alla snygga hjälmar? Visst kan jag kanske förstå att tävlingscyklare, som cyklar runt i sådana där cykelbyxor och ligger ner när de cyklar, vill ha sportiga hjälmar i klara färger, men jag vill ju vara lite "stylish"! Jag efterlyser hjälmar som är diskreta och stilrena, kanske enfärgade eller med något snyggt, modernt mönster! Sådana hjälmar finns väl, men är sällsynta. Har någon av er något tips på en sådan hjälm?
Jag har funderat på det där att man när man blir äldre inte bryr sig lika mycket om vad folk tycker. (Jag har ju fortfarande inte lämnat det, eftersom jag vill ha en snygg hjälm!) Visst bryr jag mig fortfarande om hur jag ser ut, och det tänker jag fortsätta göra till viss del. Fortfarande vägrar jag att ta på mig regnkläder, även om det spöregnar! Ändå känner jag faktiskt inte riktigt samma "krav" att passa in i en viss mall. Jag tror faktiskt att det ofta blir en skillnad när man har slutat gymnasiet.
En bloggerska, vars blogg jag läser, skrev häromdagen om sin dotter som inte hade några vänner i skolan eftersom hon inte ansågs passa in. Denna mamma hoppades och trodde på att dottern, efter att hon gått ut skolan skulle välja sin egna vänner där hon skulle bli accepterad. Vi får ju hoppas att hon får vänner i klassen innan dess. Ändå kan det vara en tröst för de barn och ungdomar som inte känner att de passar in. Jag tror nämligen också att någonting händer efter skolåren. Det där "kravet" på att passa in försvinner lite. Istället utkristaliseras en mängd olika grupper av olika slags människor. (Nu menar jag inte att det alltid är bra att människor placeras in i fack.) När man börjar bli vuxen inser man nog ofta att det bästa är att vara just den man är och när alla inser det hittar man också lättare de människor som man trivs tillsammans med. Innan dess hade man haft svårt att skönja de människorna i vimlet av likriktning. Nu inser man alltmer att det viktiga inte är just att umgås med de som tillhör det populära gänget (hos oss kallades det "tuffa gänget") utan att umgås med de som man trivs tillsammans med.
Nu inbillar jag mig inte att viljan till att vara populär och passa in försvinner; det är någonting som finns hos oss människor. Däremot tror jag att det ändrar skepnad när vi blir äldre. Inte heller menar jag att vi bara bör umgås med de som vi är lika, men medan vi likriktar oss så blir ju det ändå så.
Våga vara den du är, säger jag till dig. Hade det varit något elakt jag sagt nu skulle det hetat att jag kastat sten i glashus. Nu är det istället ett gott råd som jag ger oss alla. Ett gott råd som vi ofta hört, men behöver höra mer!
/Hanna
Visserligen har jag gamla hjälmar som jag använde när jag var barn, men jag tror att det är dags att skaffa en ny hjälm om jag ska börja använda hjälm igen. Men jag undrar en sak: var är alla snygga hjälmar? Visst kan jag kanske förstå att tävlingscyklare, som cyklar runt i sådana där cykelbyxor och ligger ner när de cyklar, vill ha sportiga hjälmar i klara färger, men jag vill ju vara lite "stylish"! Jag efterlyser hjälmar som är diskreta och stilrena, kanske enfärgade eller med något snyggt, modernt mönster! Sådana hjälmar finns väl, men är sällsynta. Har någon av er något tips på en sådan hjälm?
Jag har funderat på det där att man när man blir äldre inte bryr sig lika mycket om vad folk tycker. (Jag har ju fortfarande inte lämnat det, eftersom jag vill ha en snygg hjälm!) Visst bryr jag mig fortfarande om hur jag ser ut, och det tänker jag fortsätta göra till viss del. Fortfarande vägrar jag att ta på mig regnkläder, även om det spöregnar! Ändå känner jag faktiskt inte riktigt samma "krav" att passa in i en viss mall. Jag tror faktiskt att det ofta blir en skillnad när man har slutat gymnasiet.
En bloggerska, vars blogg jag läser, skrev häromdagen om sin dotter som inte hade några vänner i skolan eftersom hon inte ansågs passa in. Denna mamma hoppades och trodde på att dottern, efter att hon gått ut skolan skulle välja sin egna vänner där hon skulle bli accepterad. Vi får ju hoppas att hon får vänner i klassen innan dess. Ändå kan det vara en tröst för de barn och ungdomar som inte känner att de passar in. Jag tror nämligen också att någonting händer efter skolåren. Det där "kravet" på att passa in försvinner lite. Istället utkristaliseras en mängd olika grupper av olika slags människor. (Nu menar jag inte att det alltid är bra att människor placeras in i fack.) När man börjar bli vuxen inser man nog ofta att det bästa är att vara just den man är och när alla inser det hittar man också lättare de människor som man trivs tillsammans med. Innan dess hade man haft svårt att skönja de människorna i vimlet av likriktning. Nu inser man alltmer att det viktiga inte är just att umgås med de som tillhör det populära gänget (hos oss kallades det "tuffa gänget") utan att umgås med de som man trivs tillsammans med.
Nu inbillar jag mig inte att viljan till att vara populär och passa in försvinner; det är någonting som finns hos oss människor. Däremot tror jag att det ändrar skepnad när vi blir äldre. Inte heller menar jag att vi bara bör umgås med de som vi är lika, men medan vi likriktar oss så blir ju det ändå så.
Våga vara den du är, säger jag till dig. Hade det varit något elakt jag sagt nu skulle det hetat att jag kastat sten i glashus. Nu är det istället ett gott råd som jag ger oss alla. Ett gott råd som vi ofta hört, men behöver höra mer!
/Hanna
Kommentarer
Trackback
