De pinsamma kraven för en fänglande blogg

Jag har funderat på om det skulle vara intressant eller inte om jag, i bloggen, ibland sammanfattade lite vad jag gjort på dagarna, lite som en dagbok. Många som skriver bloggar berättar ofta om vad de gör på dagarna. När jag funderar på hur de dagboksanteckningar, som återfinns i en del av de bloggar som jag läser, faller ut, kommer jag till blandade slutsatser. Ibland är det väldigt ointressant att läsa detaljredovisningar över i stort sett ingenting, medan andras vardagsberättelser är väldigt fängslande, eller, ja, så fängslande som vardagsberättelser kan bli. Faktum är att en del bloggar ögnar jag bara igenom trots att de innehåller väldigt intressanta tankegånger, just för att det känns lite som att läsa en vetenskapsskrift (vilket visserligen kan vara intressant). Jag tror att man behöver känna att man, till viss del, känner den som skriver bloggen. Det behövs att man kryddar bloggen med det verkliga livet.

Frågan är då om mitt liv är tillräckligt intressant för att man ska vijla läsa om det. Det känns inte alltid som det. Å andra sidan kanske det viktigaste inte är att man skriver om en massa roliga saker som man har hittat på, utan att man kan hitta det komiska, det allmänmänskliga och det djupa i det vardagliga.

Idag har jag varit på fika i kyrkan, ätit lunch tillsammans med några vänner och tagit det allmänt lugnt. Själva händelserna i sig var väldigt trevliga, men att rada upp aktiviteterna så här resulterar knappast i några litterära utmärkelser. Jag får helt enkelt öva på detta. Vi får väl se om det dyker upp någon anekdot på bloggen senare idag. Jag har dock funderat på om det kanske skulle behöva innebära att jag skämt ut mig, snubblat eller liknande. Dråpliga händelser är ju ofta roligt att läsa om, men inte alltid lika trevligt att uppleva. Ska det krävas för att mina vardagsredogörelser ska bli intressanta så får jag nog fundera ytterligare på om jag vill att min blogg ska vara en offentlig dagbok. Å andra sidan: dråpliga och skämmiga händelser händer väl en klant som mig oavsett om jag skriver det i bloggen eller inte.

Nu ska jag snart skriva lite skolarbete och senare spika spaljé (eller snarare mäta upp var det ska spikas). Det återstår att se om det sistnämnda kommer resultera i ett blogginlägg eller inte. Det finns en viss risk för det, åtminstone om jag dristar mig att försöka spika. (Hyberbol är en del av skrivarkonsten. Riktigt så illa är det nog ändå inte med mina spikar-färdigheter, annat än att det resulterar i lite böjda spikar.)

/Hanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0