Verkligheten?
Vad det gäller just facebook har jag och en kompis ganska skilda åsikter. Personligen är jag väldigt aktiv på facebook (vilket säkert inte undgått någon), medan min kompis vägrar att bli medlem. En del i skillnaden mellan hur vi tänker kring detta sociala media är om facebook kan sägas vara verkligheten eller inte. Medan h*n menar att facebook är en låtsasvärld menar jag att den är en del av verkligheten. Personligen tycker jag att jag har ganska mycket på fötterna i min åsikt. Ska man vara konsekvent i att mena att facebook är en låtsasvärld borde man ju också mena att telefon-samtal är en låtsasvärld. Facebook utgörs nämligen främst av just samtal mellan människor. Liksom på internet träffar man inte personen personligen när man talar i telefon. Skulle det då innebära att samtalet inte är giltigt, att det inte går att relatera till samtalet när man sedan kanske träffas i verkligeheten? Självklart inte! Det är fortfarande två verkligen människor som kommunicerar, oavsett om detta sker via internet, telefon eller "öga mot öga". (Dessutom är väl allt egentligen verkligt - vad skulle det annars vara?) Sedan finns det förstås vissa problem med de sociala medierna, men det finns väl ingenting i vår värld, förutom Gud, som är felfritt? Dessutom, vilket jag avslutar detta blogginlägg med, för att fortsätta denna diskussion senare, skulle jag vilja hävda att facebook faktiskt kan hjälpa människor att faktiskt känna sig mer delaktig i verkligheten!
Vilka bra slutsatser om facebook! :-) Var ju själv väldigt tveksam till fb tidigare men mer pga integritetsskäl än "verklighets"-skäl. Nu efter att ha skaffat mig ett konto på fb tycker jag att det är väldigt smidigt och lättare än att få ihop tid till ett långt telefonsamtal. Som för övrigt blir så sällan att man måste ha god tid på sig innan man ens ringer. Nu kan man prata lite en stund och man måste ju inte heller vara inloggade samtidigt. Man slipper träffas ;-) ...skulle nog någon hävda att det låter som. Kan man kanske tycka, men å andra sidan kan det innebära att man träffas oftare eftersom man har hållit kontakten mer kontinuerligt! Jag är hittills glad över att jag skaffade fb och var och en använder det ju som den vill! Ytligt eller mera djupgående. Offentligt eller avgränsat.
Vad som är verkligt och även vad som är sanning är spännande frågor. Alla upplever ju sin sanning och sin verklighet och så måste det ju få vara, åtminstone till en viss gräns även att gränsen är svår att urskilja. Det som blir en aning konstigt är när någon har åsikter om hur något är och vad andra ska tycka (lite som jag föreställer mig din kompis), speciellt när de inte har testat själva.
Förlåt mina långa kommentarer ;-) Tycker att du skriver så intressant och känner igen mig!
Jag gillar långa kommentarer!! ;)
Kul att du tog beslutet att skaffa facebook till slut ändå. :) Det är ju bra att det går att bestämma hur mycket man delar och med vem. Visst kan det ibland kännas lite underligt när någon berättar något och får till svar: "Det läste jag på facebook!", men det är mest komiskt tycker jag, för oftast är det ju ingen större grej.
Ja, jag håller med. Jag tror inte att fb gör att folk umgås mindre - oftast inte. Vad är det som säger att man ersätter att träffas i verkligheten med att istället prata över fb? Snarare är fb ett tillägg, tänker jag. Av olika anledningar kan man ha svårt med att få till ett möte i "verkligheten" och då är facebook ett bra komplement. (Med mina sociala rädslor är umgänge bakom en datorskärm en befrielse!) Jag tänker dessutom att fb är ett sätt att upprätthålla och skapa nya kontakter så att det blir enklare att sedan träffas i "verkligheten" när det finns möjlighet till det.
Sedan kan jag visserligen tycka att facebook är ett resultat av ett samhälle som vi kanske egentligen inte vill ha, där människor inte hinner träffa varandra utan är för upptagna med att tjäna pengar för att "kunna leva" och därigenom istället missar mycket av vad det innebär att leva. Där är facebook snarare ett resultat av problemet än en orsak till det. Så tänker jag.
