En snävare definition som rymmer mer hopp
Jag har kommit på att jag verkligen gillar ett särskilt ord. På svenska motsvaras väl ordet av ordet förväntan, men det engelska ordet rymmer mer, eller snarare mindre. Ordet jag tänker på är anticipation. Det betyder alltså förväntan, men inte bara. Eller snarare, det har mer innebörden av en snävare betydelse av ordet förväntan. På tyda.se står det som en av förklaringarna på ordet: "pleasurable expectation". Det handlar alltså om "njutningsfull förväntan". Man ser fram emot något med positiva tankar; man förväntar sig något bra.
Jag tror att det är viktigt med anticipation. Kanske är det kusin till hoppet. Det sägs ju att människan inte kan leva utan hoppet. Anticipation är kanske det man känner när man vet att man har något bra att hoppas på, att vänta på. Man inte bara önskar något gott; man vet att det kommer.
Kan man verkligen veta att man har något gott att vänta? Ibland känner man väl snarare tvärt om - en hopplöshet och man resignerar, men, allvarligt talat, visst tror vi verkligen att vi har mycket bra att vänta på? Vi som är kristna har ju både den stundande evigheten att hoppas på, men också Guds omsorg innan dess. Även de av oss som inte är kristna har, med största sannolikhet, många positiva saker att vänta på här i livet.
När man är nere på botten är det svårt att njutningsfullt förvänta sig något bättre, för då känns det inte som att det kommer bli något annat än så sämst, så som det just då känns. Men, tror jag, det är just där som anticipation kanske har sin mest givna och användbara plats. Jag säger inte att jag alltid känner mig positiv vad som än händer, men jag vet att det är bra att försöka hitta den där känslan. Jo, visst är det väl viktigare med att lita på Gud än att öva sig i "positivt tänkande", men samtidigt vet jag att Gud vill ge mig av Sina välsignelser, som, åtminstone i viss utsträckning, finns för alla människor oavsett om de tror på Honom eller inte.
Precis som jag kan bli förlamad av skräck inför de farhågor jag kan känna inför framtiden, blir jag lyrisk av njutningsfull förväntan inför vad jag har att vänta!
Jag tror att det är viktigt med anticipation. Kanske är det kusin till hoppet. Det sägs ju att människan inte kan leva utan hoppet. Anticipation är kanske det man känner när man vet att man har något bra att hoppas på, att vänta på. Man inte bara önskar något gott; man vet att det kommer.
Kan man verkligen veta att man har något gott att vänta? Ibland känner man väl snarare tvärt om - en hopplöshet och man resignerar, men, allvarligt talat, visst tror vi verkligen att vi har mycket bra att vänta på? Vi som är kristna har ju både den stundande evigheten att hoppas på, men också Guds omsorg innan dess. Även de av oss som inte är kristna har, med största sannolikhet, många positiva saker att vänta på här i livet.
När man är nere på botten är det svårt att njutningsfullt förvänta sig något bättre, för då känns det inte som att det kommer bli något annat än så sämst, så som det just då känns. Men, tror jag, det är just där som anticipation kanske har sin mest givna och användbara plats. Jag säger inte att jag alltid känner mig positiv vad som än händer, men jag vet att det är bra att försöka hitta den där känslan. Jo, visst är det väl viktigare med att lita på Gud än att öva sig i "positivt tänkande", men samtidigt vet jag att Gud vill ge mig av Sina välsignelser, som, åtminstone i viss utsträckning, finns för alla människor oavsett om de tror på Honom eller inte.
Precis som jag kan bli förlamad av skräck inför de farhågor jag kan känna inför framtiden, blir jag lyrisk av njutningsfull förväntan inför vad jag har att vänta!
Kommentarer
Trackback
